Bygg-boom när räntan var låg
En bit in på 2010-talet började bostadsbyggandet att klättra uppåt efter många år av väldigt låg byggaktivitet. Till detta finns en rad förklaringar: befolkningen och ekonomin växte stadigt, samtidigt som inkomstutvecklingen var god och inflationen låg. Dessa förhållanden ledde sedan fram till den enskilt viktigaste faktorn av alla, nämligen historiskt låga räntor.
Bostadsbyggande förutsätter att både företag och hushåll lånar enormt mycket pengar. Priset på pengar är därmed avgörande för hur mycket som i slutändan kan byggas. I vårt nuvarande bostadspolitiska system styrs byggandet inte bara av våra behov, utan också av vår möjlighet att efterfråga nya bostäder. Låga räntor trycker upp efterfrågan från två håll samtidigt: kostnaderna (och därmed hyror/priser) kan hållas nere, samtidigt som hushållens köpkraft stärks. Fler bostäder kommer då som ett brev på posten.
Under perioden 2011 till 2022 hade vi extremt låga räntor, och byggande sköt föga förvånande i höjden. Framför allt ökade byggandet av privatägda hyresrätter. Under rekordåret 2023 stod denna kategori för över 40 procent av den totala nyproduktionen. I och med inflations- och räntechocken 2022 och framåt har aktiviteten i bostadsbyggandet backat kraftigt.
Investeringsstödet ledde till fler och billigare bostäder
Men byggboomen handlade inte bara om låga räntor. Byggandet gynnades under perioden också av det statliga investeringsstödet. Detta infördes år 2016 och innebar att företag kunde beviljas ekonomiskt stöd mot att de uppfyllde vissa villkor, exempelvis begränsade hyresnivåer. För bolagen blev det på så sätt enklare att få kalkylerna att gå ihop, samtidigt som risken för vakanser minskade när fler hade råd att faktiskt betala hyran.
Mellan 2017 och 2025 har det byggts ungefär 55 000 hyresrätter och drygt 6 800 studentbostäder med investeringsstöd. Enligt en rapport från Hyresgästföreningen och Tyréns skulle 60 procent av bostäderna inte byggts utan stöd, och tack vare stödet har de dessutom en månadshyra som är betydligt lägre än i annan nyproduktion. Framför allt de allmännyttiga bolagen har använt investeringsstödet i stor utsträckning.
År 2022 stängdes investeringsstödet för nya ansökningar. Regeringen förklarade detta med att stödet ansågs både för dyrt och inte tillräckligt träffsäkert. Samtidigt fortsätter andra subventioner, som ränteavdraget och rotavdraget, att kosta miljardbelopp. Dessa skattelättnader kostar inte bara mångdubbelt mer, utan gynnar också primärt redan välbeställda grupper. De leder inte heller till fler rimligt prissatta bostäder.
Ryckigt och ojämnt byggande
Ett generellt problem med svenskt bostadsbyggande är att det är väldigt svängigt och ojämnt. I hög utsträckning beror detta på att staten släppt greppet om bostadspolitiken. Kommunerna kan i princip välja själva hur många nya bostäder de planerar för, och vissa kommuner åker på så sätt snålskjuts på andras ansträngningar. Med undantag för investeringsstödet har Sverige inte heller haft några större byggstöd sedan krisen på 90-talet – med kraftigt sjunkande byggande som följd.
I andra länder, exempelvis Finland, är både byggstöd och nationella översiktsplaner självklara verktyg för att hålla byggandet på en hög och jämn nivå.
Sveriges problem är alltså inte nödvändigtvis att topparna är för låga, utan att dalarna är för djupa och för långa. Det är framför allt detta som över tid gör att vi bygger för få bostäder.
Vill du veta mer?
Kontakta oss om du har frågor om statistiken eller innehållet på sidan!