Jakten på rörlighet i den bostadspolitiska debatten
”Ehuru hvi få folket att flytha?” – Axel Oxenstierna
Axel Oxenstierna lär ha yttrat orden våren 1634 ståendes på en ås utanför Kalmar, blickandes ut över ett bördigt, men obrukat landskap. Överheten ville se folket flytta dit och bryta upp skogen, men folket ville inte.
Nej, det där hittade jag på. Jag vet inte ens om han någonsin var i Kalmar, det var han säkert. Men om han oroade sig över befolkningens flyttbenägenhet vet jag ingenting om. Men ibland kan det kännas som att han måste ha gjort det så som frasen ”rörligheten är för låg” har seglat runt bland tyckare och beslutsfattare i svensk debatt. Folk med inflytande kan vi kalla dem. Fast just i den här frågan verkar de inte få som de vill, för de upprepar åter och åter sin önskan om att vi, folket, ska flytta oftare, som här och här. Men varför?
Tanken är att vi ska omvärdera vårt boende oftare och optimera det efter kostnad, yta och läge. När ett hushåll flyttar på sig kan ett annat flytta in som också optimerar sitt boende. Vips, så har minst två hushåll fått bostäder som passar dem bättre än vad de hade innan. Alla blir gladare och alla kan bo så nära sina jobb, natur, staden eller något annat som de vill och har råd med. Lägger vi dessutom till att arbetsplatser kan få mer exakt den de vill ha, eftersom alla kan flytta hela tiden, då blir det ännu bättre. Lönerna kan öka, produktiviteten med och alla blir vi rika som troll. Inte konstigt att ekonomerna älskar rörlighet på bostadsmarknaden och vill se politiska åtgärder för att främja omflyttning. De oroar sig med, för att flyttskatter, alltså skatt på bostadsförsäljningen, och annat stök ska göra att vi kanske flyttar mer sällan än tidigare.
Ja vi håller på vi, folket. Vi gillar våra grannar, föreningar, caféer, barnen har kompisar. För att inte tala om alla saker vi samlar på oss, tavlor, soffor, vaser och bokhyllor som inte får plats om vi ska bo mindre. Livet tenderar att få oss att vilja stanna där vi trivs. Så att männen med inflytande inte får som de vill och de politiska åtgärderna blir slag i luften. Eller blir de?
Vi flyttar redan mycket – jämfört med andra länder
Det finns lite olika sorters rörlighet, individ- och kontraktsrörlighet brukar vi prata om. Den första anger hur många procent individer som byter adress ett år, den andra hur ofta en bostad säljs eller byter hyreskontrakt. Sen finns det detta med småhus, bostadsrätter och hyresrätter. Folk som bor i småhus flyttar typ aldrig när de väl flyttat in. I genomsnitt säljs knappt tre procent av småhusen varje år. Bostadsrätterna brukar ligga på knappt tio procent medan drygt elva procent av hyresrätterna byts varje år.
För några år sedan skrev jag rapporten Vem måste flytta på sig? Där kom vi fram till två saker som var helt chockerande:
- Vi flyttar oftast i EU.
- De reformer vi gör påverkar inte rörligheten.
Jag hittade 20 år av stabila data som tydligt visade att rörligheten var stabil och hög, trots alla reformer och kriser som kom och gick, en kul rapport. Men så kom verkligheten och gjorde om allt. 2022 dök nämligen rörligheten och året därpå blev det ännu värre.
Inflation och räntor bromsade tillfälligt flyttarna
År 2022 sköt inflationen, och därefter räntan, i höjden. Hushållen fick svårt att betala samma priser som tidigare och hela marknaden stelnade till när ingen ville sälja med förlust. Ganska rimligt egentligen. Men på hyresmarknaden märktes inget sådant. Stiltjen bröts först på småhusmarknaden, och 2024 var den tillbaka i sin normala snigeltakt. Bostadsrätternas kontraktsrörlighet återhämtades, men vi väntar fortfarande på att komma upp till tio procent, 2025 års siffror är inte inne än.
Vad är det som pågår?
Chocksiffrorna, som den värsta inflationen på 30 år, förde med sig blev alltså inte värre än en dipp som gick över på två-tre år. Hur kan det vara så här? Jag vet faktiskt inte, det ska motvilligt erkännas. Men jag tror att det beror på saker som vi normalt inte tänker på. De där EU-siffrorna, de visar lite andra saker som är intressanta. Hela Skandinavien ligger nämligen i rörlighetstoppen, och vad har vi som andra saknar?
Vi har saker som:
- Personnummer och en fungerande kronofogde, bra löner och skyddsnät gör det säkert att låna ut pengar och lita på att hyran blir betald.
- Många bra värdar, några är katastrofvärdar, och liknande hyressättning överallt. Det gör att vi inte måste stanna för evigt för att vi hittat en bra deal och en hygglig hyresvärd.
All data vi har säger att det kommer bli färre flyttar om vi gör Sverige mer likt övriga Europa. Vi bör undvika det. Men vi ska inte heller fantisera om att våra reformer bör eller kan öka rörligheten. Vill vi ha fungerade idrottslag och grannar som känner varandra kan inte halva grannskaran flytta varje år. Vi kan säkert nå högre rörlighet, med fastighetsskatt och hyror som kraftigt tar hänsyn till marknadens skiftningar. Det skulle kunna tvinga hushåll bort från bostäder som de vill bo kvar i. Men låt oss vara ärliga, vi skulle hata det. Även om det finns effektivitetsargument för att någon rikare borde ta vår plats.
Lyckas någon politiskt tok införa ett sådant system kommer det hatas och avskaffas. Och kom inte och säg att Danmark eller Tyskland redan har det. Vi flyttar oftast av alla. Skulle vi göra våra regler mer som deras kommer vi snarare stanna upp vårt flyttande. Lägg ner jakten på rörlighet, låt oss ägna oss åt saker vi kan förbättra i stället.
Vill du veta mer?
Kontakta oss om du har frågor om statistiken eller innehållet på sidan!