Barnfamiljer
Fyra av tio växer upp i familjer vars inkomstnivå anses kunna ha en negativ påverkan på livskvaliteten.
Av dem som lever i risk för fattigdom i Sverige i dag bor majoriteten i hyresrätt. Här är inkomsterna i regel lägre och de ekonomiska marginalerna mindre.
Över tid har hushållens disponibla inkomst ökat i alla upplåtelseformer. Däremot har de ökat i olika takt. Inkomstskillnaderna mellan dem som hyr och dem som äger sin bostad har därmed blivit större.
Under 2024 var den genomsnittliga disponibla inkomsten i bostadsrätt ungefär 42 procent högre än i hyresrätt. Sedan 2012 har skillnaden ökat med drygt sju procentenheter.
Hushåll i äganderätt (villa) hade samma år 50 procent högre disponibel inkomst än hyresgästerna. Även här har skillnaden ökat, med sex procentenheter, jämfört med år 2012.
De senaste årtiondena har många hushåll med högre inkomster sökt sig bort från hyresrätten. Bakom utvecklingen finns flera förklaringar.
Ombildningar av hyresrätter i storstäderna har gjort att hyresrättsbeståndet minskat, och att framför allt köpstarka hyresgäster i stället blivit bostadsrättsinnehavare. Därtill har snabba prisökningar på bostäder och generösa subventioner gjort det attraktivt att kliva in på ägarmarknaden, samtidigt som stigande hyror gjort det mindre förmånligt att hyra.
Sedan 1991 är det bara i kvintil 1, det vill säga de 20 procent av hushållen med lägst inkomster, som andelen hyresgäster har ökat. I kvintil 4 och 5 har andelen hyresgäster i stället minskat drastiskt, med 16 respektive 17 procentenheter. År 1991 bodde nästan en tredjedel av hushållen i den översta kvintilen i hyresrätt, jämfört med bara 10 procent år 2024.
Det är främst till bostadsrätten som hushållen har flyttat sitt boende sedan 1991. Andelen som bor i bostadsrätt har ökat i samtliga inkomstkvintiler, även bland hushåll med lägst inkomster. Men ökningen är störst i de övre kvintilerna, vilket sannolikt hänger samman med både de kraftiga prisuppgångarna, där bostadsrättspriserna har sexdubblats sen millenieskiftet, och med ombildningarna av hyresrätter i framförallt storstäderna.
Trots att det byggts fler hyresrätter än bostadsrätter under perioden (drygt 489 400 respektive 367 200) har beståndet av bostadsrätter vuxit betydligt snabbare, bland annat genom omfattande ombildningar. Sammanlagt har antalet bostadsrätter i beståndet ökat med ungefär 575 800, vilket är en ökning med 82 procent sedan 1991. Samtidigt har det tillkommit 362 600 hyresrätter under perioden, vilket motsvarar en 20-procentig ökning av det hyrda beståndet.
För äganderätter (villor) syns en annan utveckling. Där har andelen hushåll ökat endast i de tre högsta inkomstkvintilerna. I de två lägsta kvintilerna har andelen hushåll minskat, allra mest i första kvintilen, där nedgången är närmare 15 procentenheter. Även priserna på äganderätter har stigit kraftigt över tid, med i genomsnitt sex procent per år sen millennieskiftet.
Under 2024 hade 24 procent av alla hyresgäster låg ekonomisk standard. Det betyder att inkomsten är mindre än 60 procent av medianinkomsten i landet.
Låg ekonomisk standard anses påverka livskvaliteten negativt och riskerar att leda till socialt utanförskap. Andelen hushåll med låg ekonomisk standard är mångdubbelt högre i hyresrätt än i ägt boende.
Det är även en större andel hyresgäster som lever i det som klassas som mycket djup fattigdom. Det innebär en inkomst på under 40 procent av medianinkomsten på riksnivå. För den andel av befolkningen som har en dubbelt så hög medianinkomst som i landet råder istället det omvända, där bor de största andelarna i bostadsrätt respektive äganderätt.
Hyresgäster lever inte bara med lägre inkomster och i större risk för fattigdom. Jämfört med boende i andra upplåtelseformer är de dessutom sämre rustade att klara av en oväntad utgift.
Under 2023 saknade nästan 43 procent av hyresgästerna den kontantmarginal som krävs för att täcka en oförutsedd utgift på 13 000 kronor.
Här följer definitioner av de inkomstbegrepp som används på sidan.
Kontakta oss om du har frågor om statistiken eller innehållet på sidan!