Stor skillnad i barnens uppväxtvillkor
Hyresgäster har i genomsnitt lägre inkomster än de som äger sina bostäder.
Medelinkomsten är lägre i hyreshus än i ägda boendeformer, och särskilt stor är skillnaden mellan barnfamiljer. En bidragande orsak är att de flesta ensamstående föräldrar bor i hyresrätt.
Statistik från SCB visar att 23 procent av barnen i skånska hyreshus bor i en familj som har lägre ekonomisk standard än socialbidragsnivån. Det är nästan vart fjärde barn, och gränsen de ligger under handlar om att ha råd med livets nödtorft.
 En tredjedel av hyresgästerna har inkomst under EUs fattigdomsgräns. |
 Fler barn lever med extremt låg standard i hyreshusen. |
Fler med låg inkomst
En annan inkomstgräns – som inte är lika låg men som inom EU används för att beteckna ”risk för fattigdom” – är 60 procent under den genomsnittliga disponibla inkomsten i riket. I Sverige klassas det av SCB som ”låg inkomst”.
I Skåne hamnar en tredjedel, 34 procent av hyresgästerna, under den nivån. Av barnen i hyreshus är det över hälften, 54 procent, som bor i familjer med så låga inkomster.
Inga marginaler
På den nivån klarar man nätt och jämnt av vardagsutgifterna, men har inga marginaler över för till exempel tandläkarbesök, nya glasögon eller andra stora, oförutsedda utgifter.
Ökade skillnader
De flesta barn som bor i egnahem har helt andra ekonomiska förutsättningar.
Villafamiljerna har också fått allt bättre ekonomisk standard de senaste åren, inte bara genom höjda löner och jobbskatteavdrag. De gynnas också av låga räntor och förmånliga skattevillkor i ägda bostäder.
I hyreshusområdena bor fler som är beroende av samhällets stöd, och därmed har drabbats av försämringar i trygghetssystemen.
LÄS MER: Begrepp och definitioner
Konsumtionsenhet (KE) är ett sätt att kunna jämföra inkomststandard mellan olika typer av hushåll.
Inkomststandard: Det finns olika mått för inkomststandard och här används två av dem. Det första, som SCB kallar låg inkomst, definieras som att hushållet har en disponibel inkomst som är lägre än 60 procent av medianinkomsten i riket. Det här måttet används också inom EU. Då som gräns för vad man kallar risk för fattigdom. Det kallas också relativ fattigdom, eftersom det inte bara grundas på hushållets egen ekonomi utan också påverkas av den allmänna inkomstnivån i samhället. 2014 var medianen för disponibel inkomst i Sverige 229 900 kronor per konsumtionsenhet. 60 procent av det är 138 000 kronor.
Det andra måttet som används här är SCBs inkomststandard. Det är ett absolut mått, en fast nivå, men olika för olika typer av hushåll. Inkomststandarden är sammansatt av schablonbelopp för nödvändiga levnadsomkostnader och hyra, och syftet är att det ska motsvara normen för ekonomiskt bistånd (socialbidrag). 2014 låg nivån på cirka 20 500 kronor per månad för en familj med två vuxna och två barn, och 13 500 kronor för en ensamstående vuxen med ett barn.
Kopplingen till inkomststandard i olika upplåtelseformer är speciellt framtagen för Hyresgästföreningen av SCB.
Ladda ned diagram