Investeringsstödet gav fler hyresrätter och lägre hyror
Investeringsstödet bidrog till fler hyresrätter och lägre hyror i nyproduktion. Totalt byggdes över 60 000 hyresrätter och studentbostäder med stöd.
Bostadsbidraget har blivit ett allt smalare stöd i Sverige. Sedan början på 1990‑talet har antalet hushåll som får bostadsbidrag minskat med närmare 60 procent. Förklaringen är att både inkomstgränser och gränsen för godkänd boendekostnad har halkat efter, vilket gör att många barnfamiljer och unga idag inte kvalificerar sig för bidraget.
På denna sida:
Antalet hushåll som får bostadsbidrag har minskat kraftigt över tid. År 1991 fick cirka 328 000 hushåll bostadsbidrag. År 2025 är den siffran nere på drygt 138 000 hushåll.
Nedgången har skett både för barnfamiljer och unga vuxna. Under 2025 är det 60 procent färre barnfamiljer som får bostadsbidrag, än vad det var 1997. Under samma period har antalet ungdomshushåll minskat med 67 procent.
Samma utveckling syns när man ser till andelen av befolkningen. Mellan 1991 och 2025 minskade andelen hushåll från drygt åtta procent till under tre procent. Som högst var andelen 1995, då över 14 procent av hushållen fick bostadsbidrag.
Jämfört med hur det såg ut under 1990-talet är bostadsbidraget i dag alltså ett betydligt mindre omfattande stöd: färre mottagare och till en lägre kostnad för staten. Samtidigt finns det många hushåll som skulle vara i behov av bostadsbidrag, men som inte får det.
Bostadsbidrag kan sökas av två grupper i Sverige:
• Barnfamiljer som omfattar hushåll med minst ett barn som bor stadigvarande i bostaden.
• Unga vuxna som omfattar personer i åldern 18–28 år utan barn.
För att ha rätt till bostadsbidrag krävs att hushållets inkomst och boendekostnad ligger under vissa gränser. När inkomsten överstiger en fastställd nivå trappas bostadsbidraget successivt ner och kan till slut falla bort helt.
Inkomst‑ och boendekostnadsgränserna för bostadsbidrag har inte följt utvecklingen av löner och boendekostnader i samhället. Det innebär att många hushåll som tidigare hade rätt till bidrag i dag inte längre kvalificerar sig.
Bostadsbidrag och bostadstillägg är två olika saker. Bostadstillägget är ett separat stöd för pensionärer och personer med aktivitets- och sjukersättning. Det går att läsa mer om bostadstillägget för pensionärer här.
Statens kostnader för bostadsbidraget har minskat kraftigt sedan 1990‑talet. Som högst var utgifterna under mitten och slutet av 1990-talet, med en topp år 1995. Därefter har kostnaderna minskat nästan kontinuerligt.
År 2025 uppgick statens utgifter för bostadsbidraget till 3,1 miljarder kronor. I fasta priser innebär det att utgifterna har mer än halverats sedan början av 1990‑talet. Till exempel motsvarade 1990 års bostadsbidrag cirka 6,3 miljarder kronor i dagens penningvärde.
Minskningen beror framför allt på att antalet mottagare har minskat kraftigt. Samtidigt har inkomsterna i samhället ökat, medan inkomstgränserna för att få bostadsbidrag inte har höjts i samma takt. Det har gjort att färre hushåll kvalificerar sig för stödet.
Hushåll med höga inkomster anses inte vara i behov av bostadsbidrag, och det finns därför inkomstgränser inbyggda i systemet. Efter en viss årsinkomst börjar bidraget trappas ner, för att slutligen försvinna helt. Tidigare följde dessa inkomstgränser den allmänna löneutvecklingen i samhället. Detta gjorde att gruppen som kunde få bostadsbidrag var ungefär lika stor varje år.
I slutet av nittiotalet förändrades systemet och inkomstgränserna frånkopplades den allmänna inkomstutvecklingen. För barnfamiljer skedde en första justering inte förrän år 2017, och för ungdomshushåll har inkomstgränsen inte anpassats alls sedan 1997. Eftersom inkomsterna i samhället stiger är det allt fler som på pappret tjänar för mycket för att kunna få bostadsbidrag. Resultatet är ett bidrag som nästan helt är inriktat på de hushåll med allra lägst inkomster.
För ett ensamstående hushåll med barn börjar bidraget trappas ner vid en bruttoinkomst på 12 500 kronor i månaden, för att försvinna helt vid ungefär 29 000 kronor i månaden. Om inkomstgränsen i stället hade följt löneutvecklingen skulle nedtrappningen börja först vid 23 600 kronor i månaden.
Bostadsbidragets storlek avgörs inte enbart av hushållens inkomst, utan även av dess boendekostnad. Tanken är att en högre hyra, upp till en gräns, ska kunna leda till ett högre bidragsbelopp. Denna gräns har däremot inte justerats sedan 1996, trots att hyrorna är betydligt högre i dag.
Från och med 1 januari 2026 höjdes, för första gången på 30 år, gränsen för hur hög boendekostnaden får vara för barnfamiljer som söker bostadsbidrag. Den nya gränsen ligger dock fortsatt på en nivå som är under den generella hyresutvecklingen i samhället.
År 2026 är bostadskostnadsgränsen 7 900 kronor per månad för ett hushåll med två barn. En hyra på 7 900 kronor ger alltså ett lite högre bidrag än en hyra på 7 000 kronor, men därefter påverkas inte beräkningen. Det innebär att ett hushåll som betalar 15 000 kronor i månaden får samma maximala bidrag som ett hushåll med en hyra på 7 900 kronor.
År 1996 räckte 7 900 kronor till en genomsnittlig hyresrätt på 138 kvadratmeter. Idag motsvarar samma belopp ungefär 64 kvadratmeter. Om gränsen hade följt hyresutvecklingen skulle den redan år 2025 ha legat på närmare 12 700 kronor per månad.
Från och med 2026 höjs bostadskostnadsgränsen för barnfamiljer med ett barn till 6 800 kronor per månad, med två barn till 7 900 kronor per månad samt med tre eller fler barn till 8 600 kronor per månad.
Regeländringen innebär också att bostadsbidraget kan öka med upp till 800 kronor per månad för familjer med ett barn och upp till 1 000 kronor per månad för familjer med två eller fler barn.
Lägenhetsstorlek som ryms inom bostadsbidragets kostnadsgräns, 1996, 2025 baserat på bostadskostnadsgräns för 2026.
| 1996 | 2025 | |
|---|---|---|
| Bostadskostnadsgräns (kr) | 7900* | 7900* |
| Årshyra per kvm (kr) | 685 | 1474 |
| Månadshyra per kvm (kr) | 57 | 123 |
| Storlek på lägenhet (kvm) | 138 | 64 |
Totalt sett går den största delen av bostadsbidraget till storstadskommunerna Stockholm, Göteborg och Malmö. Det beror främst på att dessa kommuner har stora befolkningsmängder.
De kommuner som har högst bostadsbidrag per invånare är istället Perstorp och Eskilstuna. Båda hör till de kommuner som har en hög andel ensamstående föräldrar. Enligt Försäkringskassan står ensamstående kvinnor med barn för mer än hälften av alla hushåll som får bostadsbidrag.
De kommuner som har lägst bostadsbidrag per invånare är dels kommuner med några av landets högsta medianinkomster, såsom Danderyd, Täby, Nacka, Vellinge och Kiruna. Andra kommuner, exempelvis Arjeplog, har istället en befolkning med hög medelålder och få hushåll med barn.
Bostadsbidragets konstruktion leder till många återkrav. Huvudanledningen till detta är att den sökande ska uppskatta sin inkomst för ett år framåt, vilket kan vara svårt. Försäkringskassan stämmer i efterhand av uppgifterna mot den verkliga årsinkomsten. Om den verkliga inkomsten är högre än den som bidraget beräknades utifrån, kan det leda till återkrav. Det betyder att den sökande måste betala tillbaka en del av, eller hela, bostadsbidraget.
Under inkomståret 2024 blev hela 35 procent av mottagarna av bostadsbidrag återbetalningsskyldiga. Det motsvarar drygt 53 690 hushåll. I genomsnitt behövde de betala tillbaka 7 913 kronor per hushåll. Eftersom bostadsbidraget sållar fram hushåll som generellt sett har låga inkomster och små ekonomiska marginaler är återkraven ett stort problem. För många hushåll är den oförutsedda kostnaden helt enkelt svår att hantera. I värsta fall leder återkraven till ärenden hos Kronofogden.
Från och med år 2027 kommer det att införas månadsvis rapportering av inkomster, vilket förväntas minska felaktiga utbetalningar, antalet återbetalningskrav samt risken för skuldsättning inom bostadsbidraget.
Kontakta oss om du har frågor om statistiken eller innehållet på sidan!